Gott om fina dagar är det ont om...

..men idag var en riktigt fin dag!

Har spenderat dagen med min Familjelivs-vän och hennes dotter som är 8 dagar äldre än Amanda. Vi började vi 11-snåret med en promenad genom Botaniska där krokusarna har börjat komma upp lite överallt, gick vidare ner genom Änggårdsbergen och ner i Änggården. Sen gick vi hem till henne, gav flickorna sin mat och åt själva lite spaghetti med köttfärssås, enkelt men väldigt gott. Efter det lyxade vi till det med en varsin espresso och vaniljbulle. Under hela tiden var Amanda faktiskt på rätt gott humör, jag fick sitta med pekfingret i hennes mun hela tiden men det funkade iaf. Till slut somnade hon t.o.m.

Det är väldigt skönt att umgås med någon som är i samma situation som en själv, man kan slappna av helt och hållet och strunta i att tröjan är full med bröstmjölk och att det luktar bebisfis.

;)

Amanda efter promenad i Botaniska och mjölkpåfyllning..

Första arbetsdagen avklarad! (Johans alltså..)

Igår kom ju Johan hem strax efter midnatt, då var han trött efter spelning och resa och jag var trött efter att ha varit ensam med Amanda hela dagen. Men just när han kom hem så sov både Amanda och jag gott. Hon hade lite svårt att somna om efter nån av amningarna(minns inte vilken) men annars gick det rätt bra. Jag hade henne hos mig i sängen och ammade där också, kändes som att det funkade rätt bra. Nackdelen är väl att jag får lite spänningshuvudvärk när hon sover hos oss, tror man omedvetet spänner sig lite.. Spenderade rätt stor del av gårdagen utomhus, först på gården med Amanda i vagnen, sen promenad med mamma och hennes kompis och på kvällen stod jag på gården en sväng igen och drog vagnen fram å tillbaka...

Så i morse skulle han iväg till jobbet, jag kände mig som en sunkhög och ville verkligen duscha. Har inte riktigt hunnit med mig själv i helgen, särskilt inte när jag varit ensam med Amanda. Så jag ammade henne och hoppade sen in i duschen medan Johan åt frukost. Tyvärr ville hon inte sova, så när jag kommit ut fick vi äta i skift innan vi gick hemifrånn allihopa. Jag skulle nämligen till BVC med Amanda.

På BVC träffade jag ett av paren från vår föräldragrupp, de hade också fått en liten dotter. Lite efter utsatt tid fick jag komma in till en sköterska, inte vår sköterska den här gången heller, och hon mätte och vägde Amanda. Den här gången hade hon gått upp 155g sen sist och låg alltså på 4390g och längden var 56,5cm. Jag rådfrågade lite om amningen och att Amanda skrikit så mycket. Då fick jag lite tips som faktiskt kändes vettiga, bl.a. att jag skulle ge henne från båda brösten vid varje amning då hon nog inte blir nöjd med ett och att jag skulle försöka förekomma henne och erbjuda bröstet innan hon tydligt visat att hon är hungrig. Har testat lite under dagen och det verkar som att hon lyckas få ett bättre grepp iaf. Sköterskan tyckte också att jag skulle vara hemma en dag och bara "öva på amning". Kan nog vara bra det med, istället för att bara fly ut med vagnen så fort hon skriker.

Eftermiddagen var lite halvjobbig, jag var grymt trött efter BVC och hann knappt äta två mackor innan Amanda vaknade och skrek som en vettvilling. Det tog ungefär 2 timmar innan jag fick henne att äta och komma till ro så hon kunde sova lite, sen hann jag sova ungefär en halvtimme med henne innan Johan ringde och sa att han skulle åka hem. Med andra ord är jag fortfarande trött så det får nog bli sängen tidigt idag med.. Fick precis tips av brorsan om Minifom som ska hjälpa mot gaser, har iofs hört om det på flera håll innan men det hade tydligen funkat bra för dom.

Gräsänka

Idag är jag riktigt trött, det var en lång natt med rätt lite sömn..
Amanda käkade sista gången vid kl 6 i morse och efter det fick vi henne inte att somna om. Jag höll på till halv åtta sen vaknade Johan och tog över. Vid halv nio vaknade jag igen, då hade hon fortfarande inte somnat men hunnit bli hungrig igen. Så då tog jag henne och ammade liggande i sängen(har ammat sittandes i fåtölj de senaste nätterna) och efter det somnade hon till slut. Johan sa att det hade bubblat och kört i magen hela tiden medan han gått omkring med henne.

Jag tror att hon sväljer lite mindre luft när vi ligger ner vid amningen så idag ska jag testa det varje gång tänkte jag för att se om det blir nån förbättring. Dessutom får vi nog lägga undan nappen ett tag, även om BVC-sköterskan var dum i huvudet i övrigt har hon nog rätt i att hon sväljer ännu mer luft när hon har den.

Jag tror nog egentligen inte att det är kolik Amanda har men det är lite jobbigt ändå. Det kan ju ha berott lite på något jag ätit de senaste dagarna men framförallt är det nog en amningsgrej. Så, om det hjälper att ligga ner får jag väl köra på det ett tag iaf. Ska till BVC imorrn så då kan jag ju passa på att fråga om lite tips, problemen började ju först när vi hade varit på BVC i tisdags(vilket innebär att det var när vi började lägga henne i spjälsängen och jag slutade amma liggande på nätterna!) Hmm..en liten aha-upplevelse där tror jag..
Nu har Johan åkt hemifrån också och lämnat mig ensam med Amanda, första hela dagen. Han ska upp till Stockholm med Hellsongs och spela på en filmpremiär som de har en låt med på soundtracket till. Hoppas jag tar mig igenom dagen, han kommer inte hem förrän efter midnatt nån gång.
Kattproblemet börjar jag se något av en ljusning på nu, tror jag.. Astrid har ju tidigare hållit sig långt borta från Amanda men nu inatt kom hon upp i vår säng och ville kela. Iofs låg Amanda inte där utan i sin spjälsäng men hittills har det varit tillräckligt nära för att avskräcka. Men då kommer ju såklart nya orosmoment, bara fem minuter senare tyckte jag att Amanda andades lite ansträngt och var tvungen att kolla att Astrid inte lagt sig på henne eller nåt..

Aldrig är man väl nöjd..

Nya tider

I natt fick Amanda för första gången sova själv i sin spjälsäng. Jag hängde nog upp mig lite på vad sköterskan på BVC sa om att man inte skulle sova med barnen intill sig i sängen och eftersom jag vet att jag somnat med henne nära mig efter nästan varje nattamning ville jag prova något nytt. Att vi som föräldrar kanske får sova lite bättre ensamma i vår säng kanske också kan vara bra, så får vi mysa med henne på dagtid istället.

Jag ammade henne vid elva när vi skulle gå och lägga oss, lät henne äta ordentligt och la henne sedan i spjälsängen med en bärsjal som en vall runt henne och napp i munnen(men det får de inte veta på BVC, schh). Kanske en kvart senare sov hon gott. Efter det somnade vi rätt snabbt och jag vaknade inte förrän Amanda vid 02.30 började gny lite i sömnen och smacka. Jag märkte att hon höll på att vakna så jag tog upp henne och la henne till bröstet direkt, efter några sekunder var hon tillräckligt vaken för att börja äta och somnade sen vid bröstet så jag kunde bara lägga ner henne i sängen igen och hon sov vidare. Nästa gång hon vaknade var kl 05.30 och amningen gick bra även då, men jag tror att jag var lite för snabb att lägga ner henne så sövningen tog lite tid. Johan vyssjade och sjöng för henne i kanske en halvtimme men efter det somnade hon och sov till kl 9. Sköönt!

Det här ska vi helt klart testa igen, min huvudvärk försvann till sist och jag kände mig faktiskt utsövd i morse.

Idag har vi varit på en riktig långpromenad i Slottskogen och avslutade med en fika på Condeco med en vän. Det var väldigt trevligt och för en gångs skull hann vi ut medan vädret fortfarande var fint. Amanda sov hela tiden, även under sin premiärfika. ;)

Nu är Johan iväg och repar med bandet så jag ska vara ensam hemma med Amanda i 2 timmar, hoppas och håller tummarna för att hon inte ska få ett sånt bryt som hon fick igår. Just nu sover hon iaf, hoppas det håller i sig ett tag. Jag ska iaf passa på att äta, det blir lite av den megasats med lasagne vi gjorde i väntan på förlossningen.

Trötthet, en subjektiv upplevelse av energilöshet, kraftlöshet eller orkeslöshet.

Trött småbarnsförälder: lägg märke till frisyr och tröja som är ut och in och bakofram ;)

Det har varit en lång natt med mycket huvudvärk och en liten bebis som vill ha mat ofta. I natt var ändå ovanligt långt mellan målen men min trötthet och huvudvärk gjorde nog att det kändes jobbigare än annars.

Vi var på vårt första besök på BVC idag, jag var lite nervös innan för att de skulle säga att vi gjort något fel, att hon fick för lite mat eller så. Det enda vi upptäckte som vi gjort "fel" var att vi sovit med henne nära oss i sängen och att vi missat att rengöra några av hennes 3 miljoner hudveck. Viktuppgången var det inget fel på iaf. Sist vi vägde henne var på Storken-mottagningen på Östra för knappt en vecka sedan, då vägde hon 3790g och idag var hon uppe i 4235g. Det är en ökning på nästan ett halvt kilo på mindre än en vecka! Enligt sköterskan på BVC vill de att barnen ska ha ökat åtminstone 150g på en vecka, men lite extra var också okej.

När vi kom hem från BVC var Amanda helt otröstlig, hon bara skrek hysteriskt och ingenting kunde få henne lugn, iaf inte längre än nån minut. Johan åkte iväg och hämtade en babysitter vi hittat på Blocket så jag blev ensam en stund. Det var inte roligt att vara ensam med en skrikande bebis när man själv har en sprängande huvudvärk. Under stunden Johan var borta hann jag inte ens få i mig en huvudvärkstablett för att jag fick trösta Amanda hela tiden. Sen tog det nog en timme eller två innan vi fick henne lugn, då var det bara bröstet som hjälpte. Sen somnade hon till slut, strax därefter somnade jag. Men huvudvärken sitter i.

En omtumlande vecka

Sist jag skrev gick jag hemma med värkar, det är nu drygt en vecka sedan. Sen dess har det hänt så mycket att jag faktiskt inte haft tid att skriva alls men idag ska jag uppdatera lite.

Lördag-söndag(lite svårt att skilja på vad som hände när..):

Gick med värkar hela dagen, vid 22-tiden började de bli tätare och när det var ca 6 minuter mellan värkarna ringde vi vår granne som är barnmorska och som skulle följa med oss in. Hon ringde då Östra för att kolla att det fanns plats där och vid 23.30 åkte vi tillsammans med henne in till Östra. Väl där fick jag lägga mig i ett badkar där jag med lustgas och musik tog mig igenom ca 4,5h värkar. Efter badet fortsatte värkarbetet i förlossningssalen med stöd av gåstol, massage och till slut en epidural av narkosläkaren från helvetet. Han ville att jag skulle svara på vad jag hade för ärr på ryggen, vad mitt personnummer var och om jag ville ha en epidural och allt såklart mitt i en värk.

Klockan 10.51 på söndag morgon den 1 mars 2009 kom vår dotter Amanda till världen, 3885 g och 51 cm. Hon var såklart helt perfekt! Full pott på Apgar och grym på att amma direkt.

Vi firade med födelsedagsfrukost och flyttade efter diverse hoptråckling och ett avsvimmande över till bb. Det var jag som svimmade när jag skulle resa mig och gå på toa och hade då ett blodtryck på 99/65.

Både jag och Johan var rätt trötta så när vi fått vårt rum på bb och ätit lite sjukhusmat la vi oss båda i min säng och tog en tupplur innan det var dags för Johan att åka hem för natten.

Johan däckade totalt när han kommit i säng och sov tungt och drömlöst. Jag däremot sov lite mindre. Hade Amanda i sängen hos mig och ammade lite då och då. Sjukhussängar är av någon anledning inte särskilt bekväma, vet inte om det beror på att de vill att man ska åka hem tidigt.. Iaf så sov jag inte många timmar då det antingen var Amanda som skrek, nån annans bebis som skrek eller nån av de andra tre på rummet som diskuterade amning med nattsköterskan.

Måndag:

Redo att åka hem!!

Jag var grymt trött på att hänga på bb så när Johan äntligen kom dit vid 9 började jag genast kolla hur tidigt jag kunde åka hem. Eftersom jag hade svimmat och inte fick gå själv kvällen innan fick jag inte åka då. De ville att barnläkaren skulle kolla Amanda och att någon slags överbarnmorska skulle träffa oss för utskrivning. Vi fick också vara med på en frågestund med en barnmorska strax efter ännu en välsmakande sjukhusmåltid till lunch. Hos barnläkaren gick det bra, hon tyckte att Amanda var lite skakig och att det berodde på att hon var "så väldigt hungrig". Barnmorskan som följt oss dit tyckte att läkaren överdrev lite och efter en blodsocker-koll var vi okejade att åka hem.

Vid fyra-tiden kom vi hem till oss där mamma/mormor väntade spänt. Hon hälsade på en liten stund och sedan var vi ensamma för första gången. I trapphuset hängde ett stort plakat från våra fina vänner och grannar där de önskade Amanda välkommen hem med olika dikter och lyckönskningar, det var grymt fint!

Tisdag-torsdag:

Dagarna gick rätt snabbt med många blöjbyten, amningar och ett antal besök av bl.a. farfar, vänner och grannar som var nyfikna. På onsdagen var vi på återbesök på Östra där de kollade Amandas hörsel, vikt och tog blodprov. Hon hade gått upp lite i vikt sen vi åkte hem från bb och hörseln var utmärkt.

Vår kära barnmorska som förlöste Amanda kom över med moderkaks-tryck. Hon hade tagit med min moderkaka hem, fryst in och sedan gjort tygtryck med oljefärg som vi fick. De blev väldigt fina faktiskt. Hon satt också ner med oss en kväll och gick igenom förlossningsjournalen så att vi skulle förstå vad alla konstiga läkartermer stod för.

Fredag:

Första riktiga utflykten med Amanda!

Vi lärde känna ett par under föräldrautbildningen på MVC, tjejen hade jag pratat med på Familjeliv.se sedan jag var i vecka 12 och hon vecka 13 på graviditeten. De fick en dotter 8 dagar innan oss och hade bjudit hem oss på middag. Så på fredagen tog vi oss dit. Det var väldigt trevligt med god mat och roligt sällskapsspel med två småtjejer som sov nästan konstant.

När jag skulle byta på Amanda hemma hos våra vänner blev hon som vanligt lite irriterad vid själva blöjtejpandet och började gnälla. Eftersom jag då inte hade nåt finger över att stoppa i munnen på henne och pappa Johan var på nedervåningen så tog hon saken i egna händer och stoppade in sin egen tumme. Det så helt fantastiskt gulligt ut. Såklart hann hon ta ut den lagom till att Johan kommit uppspringande för att se, men ändå..

:)

Lördag:

Lunch hos mamma i Gårdsten, alltså min mamma och Amandas mormor. Det blev också första långpromenaden med vagnen vid Surte-sjön. Amanda sov hela tiden då också. Det verkar som att åka bil eller vagn är bland det goaste som finns.

När vi kom hem på kvällen sa både Johan och jag nästan i mun på varandra att " imorgon får vi bara vara hemma, själva!". Det blev nog lite mycket besök och utflykter för att vara första veckan och vi var nog rätt trötta alla tre.

Söndag(idag):

Precis som vi hade bestämt har vi bara varit hemma ensamma hela dagen. Johan var nere på gården och hämtade ett av däcken till barnvagnen som var trasigt men jag och Amanda har inte ens varit utanför dörren. Det har faktiskt varit väldigt skönt och vi har sovit ifatt litegrann. Både Johan och jag har passat på att ta ett par välbehövliga duschar, det blir av nån anledning inte prioriterat just nu.. Sedan har vi gett Amanda hennes allra första bad, fantastiskt mysigt! Hon var lite gnällig precis innan men när jag sänkte ner henne i det 35-gradiga vattnet blev hon knäpptyst och bara tittade på oss. Det var helt klart en populär upplevelse.

Så ikväll kommer vi nog sova gott, nybadade allihopa och i rena lakan. Amanda sover redan, däckade totalt efter badet.

Avslutar veckans inlägg med lite bilder på underverket. ;)

Amanda några minuter gammal.

Äntligen hemma!

Latensfas..

Så var det då dags.. Går hemma med värkar var tionde minut, ibland lite oftare. Det var en lång natt med väldigt lite sömn för mig, Johan var med och masserade min rygg fram till 5-snåret sen lät jag honom sova.

Har precis legat i badet i drygt en timme och blivit skrynklig över hela kroppen [skrivpaus för värk] , det tog faktiskt udden av värkarna lite grann. Nu ska Johan göra lite soppa, hoppas att jag får i mig något. Har hittills bara ätit en macka, ett plommon och ett äpple sen kl 8 i morse.

Väntans tider..

Nähä, inget idag heller. Jag har inget större problem med att vänta, men alla andra verkar ha det. Känns som att halva världen hört av sig för att höra om jag levererat nån bebis än.

Igår kväll kände jag iofs nåt nytt, tror att Grodan började ta sig neråt. Den lille har ju inte varit fixerad hittills men det kan nog hänt något igår. När vi lagt oss började jag känna sparkar och rörelser ner mot blåsan och lite hugg i den trakten. Men, Grodan kommer när Grodan är redo.

Grodan i vecka 16

Dagen D

Vecka 40

Jaha, så nu var det dags.. Idag, den 21 februari ska Grodan komma ut. Men, det lär väl dröja lite till.

Fick nyhetsbrev idag från Barntotal.se:

"Vecka 40+:

Är du förvånad över att bebisen inte har kommit ännu? Var inte det. Det är vanligt, speciellt bland förstföderskor, att man går över tiden. I genomsnitt går förstföderskor över tiden med fyra dagar. Kom ihåg att det beräknade förlossningsdatumet är en uppskattning, inte ett faktum."

Ska jag vara helt ärlig känner jag mig inte riktigt redo än.. Har ju fortfarande inte fixat till den där ställningen jag skulle bygga till mobilen över spjälsängen. Tog mig i kragen idag och packade ihop BB-väskan iaf, hade ju samlat ihop det mesta men inte packat ner det ordentligt än. Tvättade de sista nya bebiskläderna igår. Funderar om jag ska bädda spjälsängen nu så det är klart. Får lägga ett överkast över så kissen håller sig borta..

Det känns så fantastiskt konstigt att den lilla Grodan i magen som än så länge bara kommunicerat med buffar och sparkar snart ska komma ut. Att det faktiskt är en helt verklig människa som bott där inne i massa månader och som nu ska fortsätta växa här ute i den stora världen. Mysko..

Det är många nu man träffar som lägger huvudet på sned och med medlidande undrar om det är väldigt tungt nu. Egentligen inte. Konstigt nog så känner jag mig rätt okej i kroppen, visst är nätterna lite sega ibland när man får gå och kissa 2-3 gånger och det är lite tungt att vända sig. Men trots allt mår jag rätt bra. Var på sista vattengympan i onsdags, hade ju missat ett tillfälle i höstas så jag fick passa på att ta igen det medan jag fortfarande är gravid.Det var grymt skönt och jag orkade med nästan alla övningar, lite tuffare var det att få upp fötterna på bassängväggen eftersom kulan var lite större än sist.

Hos barnmorskan i torsdags låg mitt blodtryck lite över de godkända gränsvärdena så jag fick gå tillbaka igår och kolla igen. Det var då godkänt igen så nu ska jag inte dit förrän på fredag, om inte Grodan valt att titta ut innan dess.

Jaja, nu ska jag nog gå och bädda i spjälsängen lite, sen tror jag vi ska åka och promenera i skogen vid Gårdsten.

Det var ju det där med sömn...

Vaknade alldeles för tidigt i morse. Hörde fräsande och jamande i trapphuset och insåg att det var kattslagsmål. Vår Astrid var inne så det måste ha varit hankatterna på gården. I vilket fall kunde jag inte med att ignorera det så jag gick upp och kollade ut i trappen, inga katter och knäpptyst.

Gick och la mig igen och tänkte sova vidare. Det tänkte inte Grodan.. Vet inte om det faktum att jag blev lite skrämd påverkade Grodan också men det borde väl kunna funka så? Iaf så fick Grodan grym hicka, hela magen hoppade(min alltså) samtidigt som ben och armar for åt alla håll(Grodans alltså). De sakerna i kombination med min lite ökade puls gjorde det omöjligt att somna om. Så vid kvart i sex i morse gav jag upp och klev ur sängen. Kollade Sportnytt på tv och åt frukost. Vid kvart över sju pep Johans väckarklocka så då hjälptes jag och Astrid åt att väcka honom. Sen vid åtta-snåret åkte han till jobbet och jag la mig i sängen för att läsa. Vaknade 11.45..

Så, dags för lunch kanske? Och varför inte en tupplur på maten.

;)

Att aktivera sig eller inte aktivera sig

Det är så grymt svårt att hålla sina sysselsättningar på en lagom nivå. Vissa dagar har jag känt som att jag skulle dö av leda för att jag bara varit hemma och inte varit social alls, andra dagar har det blivit lite för mycket av det goda.

Jag tror att gårdagen var en sån dag. Hade tänkt åka ut till mamma en sväng och hälsa på och eventuellt fika med en kompis. Nu blev fikan inte av men en annan kompis ringde och undrade om jag ville ta en lunch med henne och hennes knodd på stan. Det är ju roligare att luncha med en kompis än ensam hemma så jag hängde på. Vi gick i lite affärer också, kanske lite för många för mig men "det gäller ju att passa på när man väl tagit sig in till stan".. Så, en hel del knallande och ett antal timmar och affärer senare insåg jag att det var dags att ge sig för dagen. Men, då hade jag ju fortfarande inte hälsat på mamma, och det var ju ändå ett tag sen jag var där.. Så jag åkte dit, stannade där några timmar och fikade lite sen hem igen. Kollektivtrafiken är lite jobbig när man är höggravid, det får jag nog erkänna.

Väl hemma möttes jag av Johan som rätt snart satte igång med middag. Jag var inte så särskilt behjälplig precis.. Men, man får väl passa på att vara lat nu, snart blir det nog ingen tid till sånt. Det var knappt att jag orkade hålla mig vaken hela middagen, trots att det var alla hjärtans dag.

Insåg iaf att det nog inte funkar att "passa på" att göra en massa saker bara för att man tagit sig utanför lägenheten. En sak per dag får nog räcka den närmsta tiden.

Har tydligen inte lärt mig läxan än, var idag på Computer City, Media Markt och IKEA med Johan och ska hem till vänner på middag om några timmar. Men imorrn, då är det ny vecka och jag ska ta det betydligt lugnare..tror jag..

;)

Hur hanterar katter ankomsten av en ny familjemedlem?

Sicken tur att vi fick en extra mjuklift av min bror, den här ska tydligen Astrid behålla i alla fall..

Ja, vad ska man säga? Hon är ju fruktansvärt söt där hon ligger, å hur skulle hon kunna veta att sängen inte var till henne?

Fredag den trettonde..

Jag vet inte om man ska tro på allt skrock som finns kring fredag den 13de. Men visst kan det vara lite roligt att hänga upp sig på det och skylla allt knas som händer på dagens datum.

Dagen började rätt lugnt, sov iofs rätt dåligt och vaknade genomsvett mitt i natten(mycket pga vårt knäppa element som bara kan vara på max eller avstängt, inget däremellan) och drömde en hel del konstigheter. Sen gjorde jag en vändning i sängen när jag vaknade som nog blev lite abrupt. Slängde mig över på sidan där mitt täcke tydligen knölat ihop sig till en korv och smällde magen i det. Då ryckte det till i hela magen av vad jag tror var Grodan som blev lite väl brutalt väckt. Sorry Froggy..

Tvättdags, var inte sugen men vill ju ha mina myskläder rena inför förlossningen å allt. Hann knappt se Johan eftersom han hade bråttom till jobbet. Slängde in tvätten iaf och åt sen frukost ensam, tråååk..

Efter en lång dusch och ett mottaget sms med avbokning av fikaträff satte jag mig framför tvn för att kolla lite storslalom. Det har verkligen gått sjukt dåligt för svenskarna i Val d'isere(eller hur det stavas) och inte gick det bättre nu. Uråkningar på både Myhrer och Byggmark..

Gick ner till tvättstugan för att hämta tvätten, då har fläkten i torkrummet slagit av utan att kläderna blivit torra. Så typiskt. På väg därifrån mötte jag en granne som efter mina klagomål över hur tråkigt jag hade bjöd med mig på fika. När vi precis satt oss ner vid köksbordet kom hans dotter på att hon skulle ha något mer i kylskåpet. Medan hon stod där och funderade med kylskåpsdörren på vid gavel släppte den plötsligt i överkant och for med ett jättebrak ner i golvet. Mjölk, yoghurt, batterier och hyllor flög ut. Ett par djupa jack i det relativt nya trägolvet och en rätt chockad sjuåring blev resultatet.

Nu är jag hemma igen, sa precis hej och hejdå till Johan som var hemma och vände efter jobb och innan skivinspelning. Kul att se honom iaf.. Hmm.. Lite typiskt är det ändå att min första vecka som helt ledig så har jag knappt sett till min sambo. Iofs vet jag att kunde han välja så skulle han varit hemma mer men jag har ju ingen annan att bli irriterad på. ;)

Men, solen lyser, vår katt är kelig och det känns lite som att Grodan i magen försöker fixera huvudet idag. Det kan ju vara bra..

Inte vet jag om det ligger nån sanning i det där med fredag den trettonde men jag har väl haft roligare dagar.. ;)

Vardagslyx med förhinder

Idag har jag verkligen unnat mig lite vardagslyx. Gick upp vid åttatiden i morse, åt lite frukost med Johan och tog det sen lite lugnt ett tag. Vid tio knallade jag hemifrån och gick till Hagabadet där jag hade en spamassage inbokad. Men, inte förrän kl 13.40. Hade bestämt mig för att verkligen utnyttja deras erbjudande till max. Det ingick nämligen träning och bad om man hade en behandling bokad. Så, jag började med att cykla på motionscykel i gymet ca 20 min, gick sedan upp till omklädningsrummet där jag åt en medhavd macka och läste lite Metro. När jag var klar med det bytte jag om till badkläder och gick ner till bassängerna. Simmade några varv i "Ägget" och gjorde lite vattengympa för mig själv. När jag blev frusen gick jag över till den varma bassängen och hängde där en stund. Då mina fingrar blivit lagom russinlika gick jag och duschade och sen ner till relaxen där jag läste lite tidningar i väntan på min massage.

Det var grymt skön massage men jag har lite svårt att ligga still så länge.. Började liggande på mage med kuddar runt mage och under höfterna, funkade väl okej men jag kände redan då att det spände i ryggslutet. Värre blev det när jag skulle ligga på rygg. Vet inte vad som hände men efter ett tag hade jag såna kramper i rygg och nedre delen av magen att jag var helt säker på att bebisen skulle komma. Man har ju hört att massage kan sätta igång en förlossning. Iaf så började jag kallsvettas och profylax-andades så mycket jag kunde för att ändå njuta lite av ansiktsmassagen. Har aldrig varit med om att man önskat att en massage ska ta slut i förtid men jag hann nästan få lite panik där jag låg. Svettades och mådde illa samtidigt som det kändes som att ryggen skulle gå av.. Slöseri med fin massage kan man tycka men det kändes ändå rätt gött efteråt..konstigt nog.. :)

Jag undrar om det är så det känns när värkarna väl sätter igång, hur vet man vad som är vad? Det kan ju rent teoretiskt sätta igång när som helst nu..

Ledig

Först idag börjar jag fatta att jag faktiskt är ledig. Inte bara så där lite lagom som jag varit när jag varit sjukskriven utan helt och hållet ledig. Det är ju en annan sak att vara hemma och vara sjuk också, då finns alltid det där dåliga samvetet i bakhuvudet. Borde jag verkligen gå på stan när jag är sjukskriven? Då skulle jag väl egentligen lika gärna kunna jobba? Osv..

Men, nu får jag göra vad jag vill. :)

Idag fyllde vår granne 32 år så vi var där och sjöng för henne och åt en låång frukost. Det var mysigt och skönt att inte behöva stressa iväg nånstans. Jag har bestämt mig för att de enda måsten som finns de här kommande dagarna/veckorna innan förlossningen är att vi ska se till att BB-väskan är packad. Förutom det så får saker och ting lösa sig. iofs har jag skrivit en lista med "To do's" men det är mest för att jag inte ska bli för rastlös. Annars består mina planer mest i att slappa, sova och kanske skriva lite i bloggen.

Det börjar bli lite svårare att sova nu, hamnar jag på rygg vaknar jag efter ett tag med andnöd och ryggvärk. Sidoläge med kudde under knät funkar helt klart bäst. Däremot har "Grodan" börjat sova bättre på nätterna, förut var det ju disco i magen så fort jag vände mig eller var på toa men nu verkar det som att det sovs nästan hela natten igenom. Tänk om det är sånt som sitter i även utanför magen?

Ikväll ska vi iväg på ett annat födelsedagsfirande, kombinerat med inflyttningsfest. Jag hoppas det blir roligt och att jag orkar vara där ett tag. Men nu när jag vet med mig att jag inte ska till nåt jobb mer blir jag inte så stressad av att vara trött. Det är ju bara att sova, mitt på dagen, på kvällen eller länge på morgonen.

Johan och jag fick frågan om vad vi hade för favoritnamn till "Grodan" just nu. Vi kom fram till att tjejnamnen som ligger i topp just nu var Elsa och Alva och på pojksidan Arvid och Sebastian, bland andra.. Känns som att det ändrar sig från dag till dag, men det visar sig nog när vår vän behagar komma ut vad det är för en filur.

Nu kanske man skulle ge sig ut på en liten promenix i solen, det gäller ju att passa på när den är framme. :)

Första gången..

..jag bloggar alltså.. ;)

Det här är tänkt att bli en blogg där jag berättar om mina dagar, tankar och vad som händer runt omkring mig. Att jag börjar blogga nu är mest för min egen skull då jag vill kunna gå tillbaka och läsa om hur jag upplevde saker så här i början av vad jag nog får kalla ett nytt liv.

Idag är det 17 dagar kvar till beräknad förlossning för mitt och Johans första barn. Vi har också precis gift oss så det är mycket nya saker som händer nu.

Tanken är också att de vänner och släktingar jag inte träffar så ofta på ett lätt sätt ska kunna följa med i vad som händer i våra liv, se bilder och kanske små filmklipp.

Så, here goes..