För exakt ett år sedan låg jag på Östra sjukhusets bb med en alldeles ny liten Amanda på armen. Johan hade precis åkt hem för natten och jag kände mig lite ensam. Att dela rum med tre främlingar och deras barn är väl inte precis drömmen men vad gör man? Jag minns att jag bara ville hem och få börja vårt nya liv. Vårt gemensamma nya liv i vår gemensamma lägenhet med vårt gemensamma barn och alla våra gemensamma välkända dofter och ljud. Ett sjukhus kan kännas väldigt stort och opersonligt.
Det här året har gått otroligt snabbt och det har hänt så mycket. Men framförallt har vi fått lära känna en underbar liten människa som bara blir bättre, sötare och klokare för var dag som går. Visst, att vara förälder kan vara tufft ibland men hur mycket får man inte tillbaka?
Idag sa Amanda "titta" ordentligt för första gången som vi hört iaf. Hon släppte också mitt finger när hon gick och tog fem steg till byrån. Häromdagen gjorde hon sitt första pottbesök.
Jag antar att resten av våra liv kommer vara fyllda av en massa "första gången" och jag kan knappt vänta. :)
Födelsedagen blev lite tröttare och sjukare än vi hoppats men ändå en fin dag med besök av både mormor och fina vänner. Nu sover Amanda och snart vi med.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar